Ronja Therese Persson | Tankar från en motorcyklist

Den där gången jag skulle unna mig...
Jag är en sån där person som kallas snål av vissa. Andra kallar mig sparsam. Jag själv tycker väl att det är samma sak, även om sparsam helt klart låter lite trevligare. Men ibland kan jag faktiskt vara lite snål mot mig själv. Jag shoppar inte jättemycket kläder, smink eller prylar på det sättet (vilket i och för sig är bra ur andra perspektiv. Hela miljö- och konsumtionssituationen ni vet.). Men ofta kan jag stå i en affär och kika på något fint och sedan som regel lägga tillbaka det för att tänka "njaa, en annan gång kanske", åka hem och ångra mig.

Nu hade jag bestämt mig för att unna mig. Ett par Vans ville jag ha. Old Skool skulle det va.

Jag har aldrig ägt ett par förut men resonerade som så att de är 1. skitsnygga och 2. förhoppningsvis rätt så bekväma och lagom varma, därför perfekta att ha långa dagar på mitt kontorsjobb. Så jag for iväg för att testa ut rätt storlek. Jag var inne i tre-fyra butiker som säljer märket, men tror ni att min storlek fanns i lager? Näädå. Inte ens i närheten! Men så har ju just dessa dojor fått ett ordentligt uppsving här i sommar - eller är det bara något jag fått för mig? För det känns som att var och varannan människa springer omkring i ett par Vans. Fast inte jag då. Jag som skulle unna mig.

Update: Nu har jag gjort en chansning och beställt från nätet istället. Håll tummarna!
Update nr. 2: Skorna har kommit hem.. och de passade! Jippie!

Sovrumsutsikt och allmänt pladder

Allt medan bloggvärlden tycks sina mer och mer (åtminstone inom bekantskapskretsen), klamrar jag mig kvar och fortsätter med mina extremt sporadiska inlägg. Kan inte påstå att jag lär bli varken miljonär eller superkändis genom den här bloggen, men ni är ju ändå ett troget gäng som fortsätter kika in här.

Så vad händer? Jag är tillbaka i vardagen som sagt. Har räknat ut att jag kört omkring 500 mil hoj i år, hittills. Ändå rätt schysst kan jag tycka, för att vara första säsongen (åtminstone halva) med körkort och möjligheten att köra fritt vart jag vill. Mumlade ju något om att jag tänkt byta styre på hojen också. Det har jag gjort! Har nu mera ett clubman-styre och några kåpor mindre. Känner mig troligen hundra gånger tuffare än vad jag egentligen ser ut, men ändå. Nöjd. 

Annars fixar och donar jag mycket i lägenheten just nu, som äntligen börjar kännas som ett hem. Mitt hem. Någon dag ska jag visa er hur det ser ut, tänkte jag. Saker börjar verkligen hitta sin plats nu. Saknar "bara" ett större köksbord, en fin bokhylla och en mysig fotölj eller två... 
Här är fick ni åtminstone en bild från mitt sovrumsfönster med en vy som inte varit så ovanlig under sommaren.
Två veckor senare...
 
Jaha. Två veckor senare och vardagen är tillbaka som att ingenting har hänt. (Ja, det blev visst cirka två veckors semester istället för en och en halv. En vinst i sig självt bara det!). Men nu är det återigen jobb 8 timmar om dagen som gäller och inte allt för mycket aktivitet resterande timmar på dygnet. Vad jag gjorde på semestern förresten? Ingenting. Fast ingenting på ett bra och göttigt sätt. Umgicks med människor jag tycker om, tog spontana hojturer på närmare 20 mil i mitt egna sällskap, åkte i en Oldsmobile från 1950 till Stockholm och blev vilse, käkade massor av mat och glass, skruvade på min motorcykel och gosade med hundar.
Så okej, något gjorde jag kanske ändå.