Ronja Therese Persson | Tankar från en motorcyklist

Vad som kan hända på ett år

Den 10 januari 2017 skrev jag ett inlägg här på bloggen om det kommande året. När jag nu hittade detta inlägg igen så slog det mig, varför inte följa upp hur året egentligen gick och vilka eventuellt nya mål som finns för 2018? Here we go.

10/1 2017: ”Go' dagens! Dagarna flyter på och jag är för det mesta upptagen med plugget. Jag kan inte fatta att jag går mot min sjätte och sista termin på högskolan. Om allt går som planerat, så får jag alltså min kandidatexamen till sommaren. Förra året var på ren svenska förjävligt, men detta år vet jag att det är många stora och förhoppningsvis positiva förändringar och händelser på G.”

Ja, pluggade gjorde jag. Hela våren. Natt och dag (kändes det som). Men sen i juni stod jag faktiskt där, 180 högskolepoäng senare, med en kandidatexamen i Informationsdesign med inriktning Textdesign.
Fast om ärligheten ska fram, så var så klart även det här året förjävligt i vissa stunder. Jag har till exempel förlorat min bästa, fyrbenta vän. Och att gå arbetslös i ett par månader framkallade så klart mycket ångest i perioder.

10/1 2017: ”Examen är bara en (stor) milstolpe, men efter den måste jag ta vägen någonstans också. Vart, det vet jag inte ens själv. Ett jobb vill jag gärna hitta då också, för att finansiera ett nytt eget boende så snart som möjligt.”

Jag lämnade Eskilstuna, min studieort, för gott (trivdes aldrig där) och begav mig hemåt Bergslagen och min hemstad Nora. Här blev jag kvar och jag har fått jobb som kommunikatör inom en närliggande kommun. Vad gäller bostad har jag mellanlandat hos mina föräldrar i några månader, men inom en väldigt snar framtid tycks boendesituationen äntligen bytas ut mot en sjukt fin lägenhet i ett gammalt hus.

10/1 2017: ”En motorcykel har jag också planer på att äntligen införskaffa lagom till våren, så att jag kan börja övningsköra och så småningom utöka mitt körkort med även den allra första bokstaven i alfabetet.”

Motorcykeln köpte jag den 11 april 2017. Sedan blev det närmare 200 mil under våren/sommaren/hösten. Nu i vår hoppas jag kunna ta själva körkortet så snart som möjligt ­  – nog för att min far är trevligt sällskap och en duktig handledare, men halva grejen med hojåkandet är ju ändå att kunna vara så himla fri.

10/1 2017: ”För att sammanfatta året som ligger framför mig (självklart med hjälp av ett par allitterationer), så är jag lite livrädd men ganska glad.”

Den avslutande meningen i blogginlägget för exakt ett år sedan, skulle kanske kunna få avsluta även detta inlägg. Men jag är nog inte riktigt lika rädd längre. Just precis nu är jag bara galet glad.

#1 - Miss Baby Peaches

Kul att du har nått mål och är närmare andra mål!
Och jag beklagar din lilla hårboll otroligt mycket <3

Svar: <3
Ronja Therese

#2 - MALINDENISE

Intressant läsning, förstår känslan gällande arbetslösheten.

Svar: Kul att du gillade inlägget! Mindre roligt det där med arbetslöshet
Ronja Therese

#3 - Netti Starby

Vad kul med alla målen och lycka till med körkortet! :-D Kramis

Svar: Tack!! Kram
Ronja Therese

#4 - Alice Lindström

Lycka till med körkortet!

Svar: tack tack!!
Ronja Therese