; Ronja Therese -

Vad som kan hända på ett år

jan 10, 2018 / 4 kommentarer

Den 10 januari 2017 skrev jag ett inlägg här på bloggen om det kommande året. När jag nu hittade detta inlägg igen så slog det mig, varför inte följa upp hur året egentligen gick och vilka eventuellt nya mål som finns för 2018? Here we go.

10/1 2017: ”Go' dagens! Dagarna flyter på och jag är för det mesta upptagen med plugget. Jag kan inte fatta att jag går mot min sjätte och sista termin på högskolan. Om allt går som planerat, så får jag alltså min kandidatexamen till sommaren. Förra året var på ren svenska förjävligt, men detta år vet jag att det är många stora och förhoppningsvis positiva förändringar och händelser på G.”

Ja, pluggade gjorde jag. Hela våren. Natt och dag (kändes det som). Men sen i juni stod jag faktiskt där, 180 högskolepoäng senare, med en kandidatexamen i Informationsdesign med inriktning Textdesign.
Fast om ärligheten ska fram, så var så klart även det här året förjävligt i vissa stunder. Jag har till exempel förlorat min bästa, fyrbenta vän. Och att gå arbetslös i ett par månader framkallade så klart mycket ångest i perioder.

10/1 2017: ”Examen är bara en (stor) milstolpe, men efter den måste jag ta vägen någonstans också. Vart, det vet jag inte ens själv. Ett jobb vill jag gärna hitta då också, för att finansiera ett nytt eget boende så snart som möjligt.”

Jag lämnade Eskilstuna, min studieort, för gott (trivdes aldrig där) och begav mig hemåt Bergslagen och min hemstad Nora. Här blev jag kvar och jag har fått jobb som kommunikatör inom en närliggande kommun. Vad gäller bostad har jag mellanlandat hos mina föräldrar i några månader, men inom en väldigt snar framtid tycks boendesituationen äntligen bytas ut mot en sjukt fin lägenhet i ett gammalt hus.

10/1 2017: ”En motorcykel har jag också planer på att äntligen införskaffa lagom till våren, så att jag kan börja övningsköra och så småningom utöka mitt körkort med även den allra första bokstaven i alfabetet.”

Motorcykeln köpte jag den 11 april 2017. Sedan blev det närmare 200 mil under våren/sommaren/hösten. Nu i vår hoppas jag kunna ta själva körkortet så snart som möjligt ­  – nog för att min far är trevligt sällskap och en duktig handledare, men halva grejen med hojåkandet är ju ändå att kunna vara så himla fri.

10/1 2017: ”För att sammanfatta året som ligger framför mig (självklart med hjälp av ett par allitterationer), så är jag lite livrädd men ganska glad.”

Den avslutande meningen i blogginlägget för exakt ett år sedan, skulle kanske kunna få avsluta även detta inlägg. Men jag är nog inte riktigt lika rädd längre. Just precis nu är jag bara galet glad.

Läs mer

Lussekatter och livet just nu

nov 6, 2017 / 9 kommentarer

När det går ett par (läs: flera) dagar mellan mina blogginlägg, glömmer jag liksom själv bort vad sjuttsingen jag egentligen har sysslat med den senaste tiden. Men det har faktiskt hänt en hel del i det senaste och därför tänkte jag försöka sammanfatta det mest väsentliga i en liten lista här och nu (för kom igen –  vem älskar inte listor?).

  • Jag åkte på en dunderförkylning och spenderade flera dagar sängliggandes. Men för att se det positiva i det hela så har jag läst ut två stycken av Margret Atwoods böcker: "Tjänarinnans berättelse” samt ”Hjärtat stannar sist”.
  • Jag har tagit tag i kurslitteraturen som legat utspridd lite här och var efter min utbildning. 22 bokannonser på Kurslitteratur.se resulterade i att jag faktiskt fick sålt en del. Så det har blivit rätt många vändor till det lokala postkontoret!
  • Jag har redan ätit så väl pepparkakor som lussekatter. Och om sanningen ska fram sitter jag och smuttar på lite julmust i skrivande stund.
  • Fyndat lite på Tradera har jag gjort! En pocketbok av Gunde Johansson (känd för ”Toparvisan”) och även en EP med samma gubbe från 1955.
  • På Handelsbodens rea har jag även fyndat ett par Kevlar-jeans för 350 spän. Tyvärr lagom tills MC-säsongen tog slut för min del. Därmed får byxorna snällt vänta tills i vår, innan de kommer till ordentlig användning.
  • Jag har firat Halloween utklädd till en fågelskrämma.
  • Sist men inte minst: Jag har blivit erbjuden och tackat ja till ett jobb! Som kommunikatör! Jag börjar om ett par veckor och det känns helrätt.
Läs mer

En tidsresa med tåg

okt 20, 2017 / 7 kommentarer
Väldigt snart är det helg igen! Men innan dess tänkte jag visa er lite bilder från förra lördagen, så att inte den blir bortglömd. Då var det nämligen lite smått ståhej i min hemstad, eftersom det vankades filminspelning vid gamla järnvägsstationen.
 
Inspelningen visade sig egentligen bara vara till en trailer för en film, men ändå. Den skulle handla om John Bauer och i Nora skulle det spelas in en scen när han som ung kliver på tåget mot Stockholm. (Vi snackar cirkus 1890-tal.)
 
Om jag hade ägt några tidsenliga kläder, är det inte omöjligt att jag hade ställt upp som statist. Istället nöjde jag mig med att vara publik och kolla på de statister som hade dykt upp dagen till ära...
 
... Och bara kolla hur fint klädda de var!
 
I Nora har vi faktiskt Sveriges första normalspåriga järnväg för allmän trafik, invigd år 1856. 161 år senare körs fortfarande ånglok här under sommaren. (Ja, och vid något mer specialla tillfällen så som filminspelningar då.)
 
Plötsligt insåg jag att jag hade stått här och kikat i nästan en timme (!). Eftersom jag hade annat planerat samma dag, så fick jag lov att skynda därifrån. Ångloken och den gamla stationen slutar aldrig fascinera mig verkar det som.
 
Läs mer

Älgjaktshelg

okt 15, 2017 / 13 kommentarer

Jag växte upp ”mitt ute i ingenstans” och hade drygt två kilometer till närmsta granne. När jag var i tioårs-åldern flyttade jag och mina föräldrar av praktiska skäl in till ”stan”. Staden var Nora – ett litet samhälle med 6000 pers, mataffär och x antal pizzerior.

Men jag trivs fortfarande bäst där ute i ingenstans. Den här tiden på året, hösten, tycker jag att det är extra fint att vara där (om vi bortser från älgflugorna det vill säga). Som tur är har vi en liten stuga på våra gamla marker och eftersom min far är jägare, besökte jag honom där i helgen då älgjakten var i full gång.

Jag kom upp till stugan i Bergslagsskogarna lite innan far var färdig med jakten, så jag tände i kaminen och lagade mig en kopp kaffe. Träkåsan fick jag i julklapp förra året och allt smakar lite bättre när det dricks ur den.
 
Två av de bästa sakerna här i livet: en brasa och stickade sockor. (Icke att förglömma, kaffet också.)
 
Runtom stugan finns skog, skog och så lite mer skog. Precis som det ska vara.
 
I skymningen hjälpte jag till att klyva lite ved, eftersom far skulle övernatta i stugan.
 
Nog för att det kan bli lite svettigt ibland, men att hugga ved är verkligen bland den bästa av terapier! Lindrar allt från raslöshet till aggression.
 
Mörkret kommer snabbt nu på kvällarna, speciellt när det inte finns några gatlampor eller utebelysningar från grannkåkar som lyser upp.
 
Men innan det var helt och hållet kolsvart ute, sa jag hej så länge och satte jag mig i bilen för att rulla hemåt igen.
 
Läs mer

Siggebohyttan

sep 28, 2017 / 10 kommentarer
En tisdagskväll när solen kikade fram passade jag och min far på att ta en motorcykeltur. Vi hade ingen bestämd destination, men jag hade med mig kameran och stannade ett slag vid Siggebohyttans Bergmansgård. Där passade jag på att knäppa ett par höstigare bilder på hojarna.
 
Det var en så otroligt fin kväll överlag. Solen tittade fram och trots att det snart är oktober, så var det en skön temperatur ute. (Okej, det blev kanske lite småkyligt när vi nästan var hemma igen och solen hade gått i moln... Men annars var det top-notch!)
 
På sätt och vis är det roligare att fotografera den här motorcykeln, bara för att den ärligt talat är finare än min. Äldre är den också. Från 1976 för att vara mer precis. Och min far har faktiskt haft den i sin ägo sedan den var ny!
 
När jag tog examen i juni fick jag en ny hjälm i present av mina föräldrar. Det blev en svart Biltwell Gringo S, som ni ser på nästa bild. Efter ett par veckor insåg även far att han kanske var i behov av en ny hjälm (om inte annat tyckte han tydligen att min var väldigt fin) och införskaffade sig en i samma modell.
– Men nu framstår jag ju som lite tråkig i min helsvarta hjälm, eftersom han valde en silvrig med svartvita rutor!
 
Här står väl jag och filosoferar i mitt urgamla skinnställ, som jag älskar och faktiskt får väldigt många positiva kommentarer för. Det är ett Jofama-ställ med matchande handskar. En gång fanns det även matchande stövlar, men när jag köpte stället (för en herrans massa år sedan) hade de redan ruttnat och ramlat sönder inuti.
 
Vi tar och avslutar detta inlägg med cirkusens stjärna: min lilla Kawasaki ER-5 från 1999. Vill ni se fler bilder på motorcyklar och min vardag, så får ni gärna följa mig på Instagram! Där hittar ni mig som @ronjatherese_
 
Läs mer